Den senaste tidens vindar har gått hårt åt höstgrödorna på sina håll i Skåne. Hur pass illa det är är dock i nuläget svårt att säga. Men det kan ju vara intressant att titta lite på vad det är som föranleder att grödorna utvintrar. Man kan förenklat säga att det finns fyra anledningar till att grödorna utvintrar: isdöden, snödöden, frystorkningsdöden och kvävningsdöden.
Isdöden
Inför vintern ska grödorna helst härdas för att bättre stå emot kölden. Detta innebär att vattnet i cellerna transporteras ut till mellanrummet mellan cellerna, samtidigt som sockerhalten ökar i cellerna. Detta innebär att eventuell isbildning gör mindre skada på plantan eftersom den inte sker i cellerna, och sockret förhindrar att proteinet i cellen skadas. Härdning sker under höstar med långsamt fallande temperaturer, små nederbördsmängder och klart väder. Finns det ett skyddande snötäcke kan dock grödan skyddas från kölden trots att den inte härdats.
Inför vintern ska grödorna helst härdas för att bättre stå emot kölden. Detta innebär att vattnet i cellerna transporteras ut till mellanrummet mellan cellerna, samtidigt som sockerhalten ökar i cellerna. Detta innebär att eventuell isbildning gör mindre skada på plantan eftersom den inte sker i cellerna, och sockret förhindrar att proteinet i cellen skadas. Härdning sker under höstar med långsamt fallande temperaturer, små nederbördsmängder och klart väder. Finns det ett skyddande snötäcke kan dock grödan skyddas från kölden trots att den inte härdats.
 |
| Härdning av grödan |
Kvävningsdöden
Höstsäden har en god förmåga att utbilda ett djupt rotsystem. Är marken vattenmättad hämmas dock rottillväxten p g a syrebrist. Plantorna blir då svaga, får en dålig köldhärdighet, utsätts lätt för uppfrysning och blir känsliga för torkskador nästa sommar.
En mer direkt vattenskada uppstår när stillastående ytvatten bildas ovanpå en vattenmättad eller frusen mark. Växterna kvävs om de under en längre tid helt täcks av vatten.
Om vattensamlingarna fryser bildas en isskorpa, vilket leder till att gasutbytet försämras. Det syre som finns under isskorpan förbrukas av växterna, och istället ökar koldioxidhalten till en nivå som är skadlig för växterna.
Isbränna är en annan form av kvävningsdöd, som uppstår då svackor på fältet fyllts med vatten som sedan bottenfryser. Isen försämrar inte bara gasutbytet utan ökar också risken för köldskador, eftersom is har en god värmeledningsförmåga. Vanligen dödas alla växterna i isfläcken genom en kombination av kvävning och frysning.
 |
| Kvävningsdöd |
Frystorkningsdöden
Frystorkningsdöden är det vi sett på många håll i Skåne under de senaste vintrarna, och innebär att grödorna drabbas av uttorkningsskador när marken är snöfri. Framförallt under senvintern och våren är dagarna ofta soliga och blåsiga och växterna avger vatten genom transpiration. Eftersom nätterna oftast fortfarande är kalla och marken fortfarande är frusen kan växterna inte ta upp vatten genom rötterna vilket leder till uttorkning. Försvagade plantor är särskilt utsatta för uttorkning.
 |
| Frystorningsdöden |
Medan de utvintringsorsaker som beskrivits ovan är abiotiska, dvs beror på icke-levande faktorer som vind, temperatur, is etc, så är snödöden betingad av sk utvintringssvampar. För allvarliga angrepp av utvintringssvampar krävs ofta ett sammanhängande snötäcke under ca 2-3 månader. Om markytan dessutom är otjälad ökar risken. Utvintringssvamparna sprids ofta med utsäde eller via skörderester, och skador uppträder oftare i täta bestånd.
 |
| Snömögel |
 |
| Trådklubba |
